Diskriminering i sportregler måste minimeras

När jag idag uppdaterade mina aviseringar från Google såg jag en intressant rubrik "Ska vi avskaffa damidrott nu?".
Jag har under en längre tid undrat att varför vi delar upp könen så mycket och så ofta samt tar de som självklara. Detta görs även om syftet är mindre klart.
Där av väcktes ett intresse att titta in och även om rubriken är lite skev så var slutstens i min favör. När det finns möjlighet för könen att vara under samma tak ska det försökas ordnas. Att avskaffa både dam- och herridrott är, som skribenten skriver det själv, "en utmärkt idé, ur ett jämställdhetsperspektiv".
Där av borde vi satsa mer på jämställda sporter än att lyfta dam- respektive herridrott (eller för den delen ungdomssport). Sporter som har möjlighet att bli fullt jämställda samt diskrimineringsfria är exempelvis, Snooker, motorsport, bowling, trav och övriga hästsporter, segling, brädspel, skytte,,, jaa, det finns en hel del sporter som enkelt kunde bli jämställda idag med stöd från en majoritet, men varför händer inget? Vad är det som förhindrar?

Varför vi har dam- och herrlag/idrotter i bollsporter, boxning, sprint och sporter där det kräver styrka har jag större förståelse för men det innebär inte att jag accepterar det. Men det är viktigt att kommentera att detta är just sporter som kräver styrka. Där av blir det de starkaste, skickligaste och/eller uthålligaste som hyllas. Det är sporter där man vill se kamp, man vill se blod, svett och tårar. Man vill se vad som är möjligt för en människa att klara av (exempelvis Bolt). Där av är det inte underligt att de svagare eller mindre skickligare inte prioriteras. Man vill se de hårdaste kamperna.
Ser man alla som människor och inte som män och kvinnor exempelvis blir det ganska tydligt om varför det oftast är så. Tuffa sporter för tuffa personer. Låt de starkaste få möta varandra, oavsett hudfärg, oavsett ålder, oavsett kön. Bara för att de starkaste får möta de starkaste betyder inte det att de svagare inte får spela. Alla ska få spela med alla. Och alla ska få spela mot alla. Det är så vi skapar gemenskap och minskar diskrimineringen. Vi måste även låta där det inte handlar om styrka .m.m att alla ska kunna möta varandra. Vi måste helt enkelt sluta särbehandla någon efter kön eller ålder och döma efter kvalifikationer. Har exempelvis Anette Norberg möjlighet att spela med bättre ska hon få göra det. Hennes kön ska inte begränsas eller vara beslutsfattande!

Vi har slutat att särbehandla någon efter hudfärg, när ska vi ta nästa steg?

// Jesper Ek

Om att SATSA på mångfald

Idag försiggår ständig debatt om att satsningar på mångfald borde göras. Som senast idag (2015-04-28) skriver media om att Sveriges kommunikationsbyråer gör en kampanj med titeln ”Vem får synas i svensk reklam?” i syfte att påpeka brist på mångfald inom reklambranschen.
Men ska man verkligen SATSA på mångfald och vad innebär det?

Sveriges Kommunikationsbyråer har slumpmässigt gått igenom 700 utvalda reklamannonser från Sveriges tre största morgontidningar; Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Göteborgs-Posten skriver P3 Nyheter.
I reklamannonserna var 58% var kvinnor, 94% av kvinnorna var smala och 87% av kvinnorna var vita och så här har det varit år efter år.
Till Metro (skriven av Aliva Forsberg Fierro 2015-04-28) säger Jessica Bjurström, vd på Sveriges Kommunikationsbyråer att det är ledsamt.
Artikeln fortsätter med att meddela att syftet bakom är att uppmärksamma under- och överrepresentation i svensk reklam. I reklamens värld är kvinna ung, en man i medelåldern och alla familjer är kärnfamiljer.

Sveriges Kommunikationsbyråer skriver själva att syftet bakom är att starta ett samtal om reklamens makt och ansvar i samhället och det kritiserar inte jag. Reklam har en stor påverkan av våra liv och livsvanor men synen på diskriminering och på satsning av mångfald har vi olika uppfattningar. Jag anser inte att det är problematiskt att man är vit, och ung. Att man är en kvinna utan funktionsnedsättning eller en far i en kärnfamilj. Problematiken ligger inte hur människor ser ut.
Nu när vi allt oftare börjar uppfatta det som problematiskt att man är en vit kvinna utan funktionsnedsättning har vi gått alldeles för långt. Anledningen bakom är bland annat vågen av tryck att satsa på mångfald.

Att öppet säga att man är för mångfaldsatsningar innebär att man indirekt säger öppet att man bryr sig om hudfärger och är för diskriminering. Mångfaldigt samhälle innebär att det finns en mix av alla våra hudfärger m.m. och hur skapar man då mångfald? Jo genom att bry sig om din hudfärg!
En satsning på mångfald innebär att man anställer eller tar in folk med en viss hudfärg. I Diskrimineringslagen står det att just det är strikt förbjudet.
Man kan inte säga att man vill skapa mångfald samtidigt som man inte bryr som om hudfärgen och är emot diskriminering. För mångfald fungerar endast när hudfärgen spelar roll och bryr man sig om någons hudfärg anser både jag och Sveriges Rikes Lag att det är diskriminering. Din hudfärg ska inte spela roll!

Jag vill inte med det här inlägget dölja reklambranschens diskriminering och prioriteringar. Jag tror att det är mycket möjligt att sådant försiggår. Skillnaden mellan mig och Sveriges Kommunikationsbyråer är just att jag vill inrikta mig på företagen som anställer och om de utför diskriminering. Om företagen inte diskriminerar kommer reklamen att representera folket automatiskt eftersom anställning inte sker utifrån utseendet. Och det borde ändå vara syftet, att motverka diskriminering. Inte attackera folk på grund av sitt utseende, det har vi gjort allt för länge och historien visar resultaten när man har brytt sig om folk utseende.

Nej tack till diskriminering.